I skrivandets stund har Allsångens sista avsnitt klingat ut och Måns Zelmerlöf gjort sitt. Och med bravur! CaraMia-gossen gjorde succé sedan han tagit över efter Anders Lundin. Tre bästa herrar var inbjudna denna sista gång; Björn Skifs, Loa Falkman och Peter Jöback och de sjöng tillsammans alla fyra. Snyggt och himla rumsrent! Men vad betyder då detta? Sista allsången… Jo höst…Fasen, nu igen?!
Ett annat program som har fascinerat under sommaren är ”Mitt i naturen”. Där har Martin Emtenäs guidat oss i sina små mirakelhändelser i naturen. I veckan gick ett avsnitt där han och en annan fullvuxen karl satt på huk och smög på… Vad?… En sabeltandad tiger?… en alligator?… eller en helt vanlig grå elak varg? Nädå! Det de hur respektfullt som helst viskade om och hoppades på var en liten hasselmus. Och de hittade en! I ett träd satt den lilla rackaren med små spenar sprängfyllda av mjölk. De två smygande karlarna blev ännu mer ödmjuka, tysta och hyschande eftersom det fanns bebismöss i närheten. Konversationen var lång och innehållsrik runt fyndet och dess spenar. Åhhh… vem vill inte ha ett sånt jobb!? Jag vill också smyga på hasselmöss hur mycket och hur länge som helst! Denna kille är för övrigt en begåvning, så är det bara.
På tal om möss. Nu har det hänt igen men denna gång var det inte sköldpaddor. Ett av SAS morgonflyg från Arlanda till Chicago stoppades av ett litet levandes liv. Strax innan 250 passagerare skulle kliva ombord sprang en mus över flygplansgolvet och så länge musen fanns ombord fick planet inte lyfta. Heja!
Jahapp, vad har vi gjort i augusti då? Blädder, blädder. Alltså inte i kalendern utan runt om i hjärnvindlingarnas små celler… Fått tag på nåt här: Nåt väldigt främmande men stillsamt vackert och samlat. En konfirmation. Thomas´Kents Lotties fina Jenny har varit hemifrån på läger i tre hela veckor och döpts in i minst en helighet bara därför. Ceremonin som hölls i Nacka kyrka, var lång men rättvis. Alla fick komma till tals och vi sjöng många fina psalmer, bland annat psalm 21 ”Måne och sol”. Så underbar.
Kyrkan byggdes 1891 i nygotisk stil, innertak i trä.
Prästen berättade om en tonårspojke hon hört talas om som haft en rad dispyter med sina föräldrar. När han så slutligen anklagades för att ha stulit pengar där hemma, fick han nog och drog till sjöss. Långt ute på de sju haven stannade han i närmare 30 år men kände en dag en önskan att försonas med sina föräldrar. Han bestämde sig för att söka sig hemåt innan föräldrarna dog. Av rädsla för att bli förskjuten, skrev han ett brev till dem och sa vilken dag han skulle passera med tåget förbi hemmanet.
Han bad föräldrarna att hänga en vit sjal i päronträdet på gården som ett tecken på att de också önskade en försoning. I så fall skulle han kliva av tåget och komma hem. Om de inte hängde ut någon sjal i trädet, var det som det var, och han skulle bara passera vidare med tåget. När han närmade sig tomten där föräldrarna bodde och där päronträdet stod, var han spänd av nervositet för vad han skulle möta. Men han såg inget träd alls. Det han istället såg var vita tygbitar som fullkomligt täckte hela trädet. Försoning.
Med dessa ord bad prästen församlingen: ”Herre, hör nu varje hjärtas tysta bön”. Tyst blev det i församlingen. Ni vet så där riktigt tyst… det enda som hördes utanför kyrkan var ett tåg som dunkade förbi. Magiskt. Även fast det bara var Saltsjöbanan, snacka om tajming. Hela konfirmationen avslutades med orden: ”Må Guds goda ande leda dig på alla dina vägar” – och visst är det så, vare sig man är döpt eller konfirmerad, tillhörande Svenska kyrkan eller inte, att något gott håller lite koll! Så är det helt säkert.
”Världen är full av mirakel. Men varje människa måste hitta de mirakel som tillhör just henne”. Nu måste ett konsumtionsmirakel uppmärksammas! En dag på Kapp Ahl; En ivrig tant i typ 47- till 48-årsåldern stegade in för att kolla REAn och göra fynd. Hårt fast i höger näve befann sig en halvstrypt rabattkupong på 20%. Nu skulle det bannemej fyndas! Rafs, rot, slit, snurr, suck, kik, prov, suck, byt, prov, nja… näe… eller… jo, kanske! Ett par byxor och en kavajliknande topp. Inte REA, snarare 649:- men vafan… det fanns ju ändå en rabattkupong. Få se nu… nummerlapp vid kassan, fram med clubkort, kreditkort och rabattkupong. Pyssel pyssel… hmmm… schysst beslut… ändå nöjd… Kassörskan knappade in plaggen, log och sa; ”Vilket klipp… Grattis! Med rea på rean och kupong blir det 140 kronor tillsammans för båda”. Alltså! Detta var ett Kapp Ahlskt mirakel, men de finns där överallt. Sätt igång och leta du också!
Augusti bestod av semestertvätt, badstunder i Norskogen och Skavlöten (faktiskt badat… wohooo!), några små jävla eländiga hårlöss, varsin tegelburgare och Pelle-segling (absolut inte på grund!). En harmonisk (nähä?!) tur till Biltema i Haninge, som började med en ilsken Pippi men slutade med en 7-växlad cykel. En orgie av sconesbakning bröt plötsligt ut och Anita från jobbet kom förbi och fikade en dag i värmen, en annan dag kom det snö och hagel på Nynäsvägen (sant!). Två trädfällningar; en mycket sned björk och en mycket gigantisk björk hos V&P. Den senare hjälpte snälle Per till med.
Årets midnattslopp är avklarat (kom runt på 1 timme) och ett avslut efter 8 år på Skärgårdsstad (snyft) likaså, Stora Skugganfika med mormor & Pelle, jobb- och skolstart. Gympa, spinning och givetvis segling (då vi hade en säl i blickfånget flera gånger). Avfrostning av frys, försäljning av ett stycke vinröd Audi A4… MEN…! Framför allt; ett ofattbart proffsigt altanbygge. Se här:
Det började med några hål i backen och efter ett par vändor på Bygg Max och K-Rauta, var stommen på plats. Efter ytterligare några svängar efter plank, låg golvet på plats och Clas Ohlson hjälpte till med belysning i form av små spottar längst ut i en av plankraderna. Thomas och jag satt hela tiden och bara tittade på medan Max, ”K” och Clas jobbade. Kolla vad fint det blev med räcke och allt på plats:
Strålande jobbat Thomas, så proffsigt och noggrant utfört som alltid när du sätter tänderna i konstruktioner. Men du… ”Man är mer än man presterar…”
Om barnen…
Simon har växlat lite beträffande den närmsta framtiden; från pedagogikstudier till volontärarbete men har hur som helst startat ett HB med datorer som specialitet. Ida har varit i Turkiet och blev då robbad på sin Iphone när hon badade mitt i natten (hmmm?) Hon kommer att jobba kvar i Skärgårdsstad med en 75%-ig tjänst på fritids och som elevassistent. Malin har jobbat på café i Katrineholm, nödvändigt nog för hon har ett nytt hungrigt husdjur. Hon har ändå hunnit med en resa till Göteborg under sensommaren. Joel har blivit värsta gym-killen och lever ett hälsosammare liv utan CocaCola och godis varje dag, kör andra året på gymnasiet nu. Ville började 4:an med ny klass och ny fröken, han går för första gången i en åldershomogen klass. Någon vecka in i terminen kom han hem och berättade: ”fröken säger jätteofta att jag har så fin handstil”. – Ja men det är väl kul, svarade vi. Eller tycker du att det börjar bli lite tjatigt? ”Nä asså inte så… eller, alltså hon är en bra kvinna”. Nu har Ville prövat på ju-jutsi också och tyckte det var så kul att han nog blir kvar där hela terminen.
Och alla har de ett socialt liv som engagerar dem på flera håll. Tror de har ganska god balans mellan att bara vara och att prestera här.
Nu har hösten börjat krypa sig på. Det är stor skillnad mellan ”i början av…” och så här ”i slutet av…” augusti. I början av augusti har man fortfarande semester, det är verkligen hett i luften från morgon till kväll och fortfarande ljusa, daggfria kvällar. Nu mot slutet är morgnarna svala, likaså kvällarna. Det blåser, är mörkt och dagarna fylls snabbt av jobbtankar, disciplin och tight planering. Suck… Men vi fick några underbara kvällar i sensommaren på den nya altanen och vi trotsade årstiden genom att baka våfflor som ju annars är mer förknippade med vårgodis.
Mitt i den avlägsna kalla vintern, landade Medborgarskolans vårkatalog i våra brevlådor. Där fanns då en kurs i duvmatning för 795 kronor. Kursledaren hette Olle Dufva och ungefär så här löd kursbeskrivningen: ”Vi lär oss bryta bröd i lämplig storlek och kasta utan att träffa duvorna i huvudet. Vi tränar in duvornas läten, huvudrörelser och stirrande blick för att smälta in och våga oss gå närmare. Öva gärna hemma framför spegeln. Du lär dig locka duvan att äta direkt ur handen. Eget bröd medtages.” …En klar uppfattning är att kunskapsbyggande är karaktärsdanande, men vem vill bli en duva? Öva framför spegeln. Vet inte det.
Den kursen skapade huvudbry av två skäl. För det första hamnar dessa kurskataloger alltid obläddrade direkt i pappersinsamlingen hos oss, men just denna gång ögnades innehållet snabbt igenom. Hur kom det sig att blicken drogs till detta? För det andra var ju innehållet helt galet! Ingen kan väl anmäla sig till detta? 795 kronor och inte ens bröd ingår?! Många tog kursen på allvar visade det sig. Så även vi. Och varför skulle man inte göra det? Flera ville ge bort den i present och snabbt var den fulltecknad.
En kväll i juli kom jag plötsligt ihåg denna kurs och började söka på nätet. Det visade sig att Medborgarskolan varje år har en tävling som heter ”hitta plojkursen”. Detta var årets kandidat. Sju sura gubbar hade hotat att ta kontakt med Aftonbladet för att avslöja hur Medborgarskolan använder våra skattepengar. Stackarna, de var ju jättesugna på kursen. Hå-hå-ja-ja… Men visst är det väl såååå trevligt att skatt används till skratt?
I augusti kom höstens katalog och givetvis letade vi efter årets ploj men vi lyckades inte hitta den. En kul kurs måste ändå nämnas; en kurs i stjärnskådning. Så här löd den kursbeskrivningen: ”Vi går på krogrundor och spanar in kändisar. Kursen hålls nattetid då sikten är bättre och man lättare urskiljer stjärnorna på det bedragande skenet. Varvas med teori där vi studerar skvallertidningar och analyserar stjärntecken. Vi tränar gratisätning, premiärflin, armbågning och fällben”. 1750:- för 3 tillfällen på fredagar klockan 22.00-24.30 och kursledaren heter Karla Vagn.
Pippis nya jobb har kommit igång och känslan av att vara förtappad, blåst, inkompetent, helt bakom och född i farstun likaså. Fullt ställ på kraven men utan koll. Tänk en brandman som får order att greppa slangen och ge full fart på vattnet men utan att veta var vattnet är, var eller hur det brinner eller hur långt slangen räcker… Kör bara! Börja på ett nytt ställe är ingen hit men det kanske kan bli bra… Annars får man väl ångra sig. Uppstart inklusive teambuilding var trevlig tillsammans med fina arbetskamrater när vi var på Gällöftsa herrgård.
Ice Age gick på TV… Fasen så kul den filmen är! Tycker ändå att det saknas minst en Martin Emtenäs där för ordningens skull. Och för ekorrens.
Avslutningsvis… en bra låt igen. Låten ”This World” med Selah Sue.