Världens snabbast hoptjofsade blogg kommer här!
December bestod mest bara av en massa avslut och flängande. I första hand var det roliga och trevliga flängisar men känslan fanns ändå att det var nåt som mest skulle ”klaras av” inför jul. Även våra ”ungdomar” (vad kallar man dem egentligen…? Vuxna? Ungvuxna? Vuxna barn? Ongar?) har rört sig mycket. Joel mellan Gävle, Täby och Björnrike. Ville mellan Täby och Björnrike, Ida mellan Täby och Thailand. Simon och Malin mellan Linköping, Västervik, Sthlm och Göteborg. Själva rörde vi oss mellan Täby, Västervik och Krokek. I Västervik har vi kramat om Ellinor. I Krokek behandlade vi Kent och Lottie på samma sätt.
Två svängar till stan fick vi ihop också. Dels till hotell Karls bar där ett dussintal Hobieseglare träffades över en AW. Det är lika spännande att ses i ”civila” kläder, det blir liksom extra glatt och svårt att känna igen varandra.
Vi var också på teater Rival där vi såg ”Världens historia” med Özz Nujen och Måns Möller. En otroligt kul och galen föreställning, helt i klass med föregångaren ”Sveriges historia”. Avslutet var så knäppt. Tre personer från publiken bjöds upp för att spela vind, vatten och sol. Özz var träd och Måns berättare och diktator. Övriga gjorde vad de kunde för att få honom nöjd. Jag fick med slutet i en filmsekvens här. Stackars de som ställde upp men mest av allt: Stackars sol.
Som vanligt, innan man besöker Rival, behöver lite spanska rätter från ”Ramblas” landa i krävan. Mums Mums!
Fler avslut: Konststian fixade julfika och vernissage. Det sista för året. Där såldes afrikanska korgar och svenska raggsockor i långa banor. Manne fullkomligt ääälskade de ljusblåa långa sockorna men ville inte plocka bort dem från försäljningen. I stället gömde hon dem lite underst. När hon och jag några dagar senare firade våra födelsedagar på Åkersberga Växtförsäljning, döm om hennes förvåning när just hon fick ett par ljusblå långa raggsockor av mig. Den minen!!
Lucia firade vi ihop med SvT och risgrynsgröt, skinkmacka samt pepparkakor som sig bör. Thompa har varit på två julbord. Ett med de tre kölbåtsgubbarna och ett med de 120 jobbarkompisarna. Nöjdast var han ihop med gubbarna som det lät. Jag var på ett julbord, och det var med mina jobbisar. Vi var i skolans matsal, vilket var otroligt smidigt. Supermysigt ordnat och inte det minsta matsalsaktigt. Några dagar senare hade vi avslutning och den go’aste känslan på hela hösten, är den när alla äter landgång och dricker julmust… pustar ut och går i däck. Känslan av att ha 16 sköna lata dagar framför sig är obetalbar!
Ett ytterligare avslut skedde på nyårsaftonen och det var att skriva sista kapitlet i ”Zipper”, den åttonde boken i serien om Laduvik. Nu återstår (bara) korr.läsning och sedan finns även den till försäljning ihop med de andra. Något i den här stilen kommer det att stå på baksidan:
Vännerna i Laduvik donar vidare i tillvaron. De gör det svåra möjligt att överleva, det gråa färgglatt igen och idéer värda att testa. Tobbe fyller bilen med fler hästkrafter och livar upp Twist efter sorg och bedrövelse. Pernilla söker diskjobb och Twist överraskar Rut men råkar även gömma ett djur. Mac skönhetsopererar tomten och Mini håller koll på spottloskor. Plötsligt blir Sigge apexpert medan Emil tar hjälp av polisen med att sno en cykel. Fia och Siri däremot, de räddar världen på stan. Tor luras på oxfilén och Maja pratar diftonger medan Bengt lever i andevärlden. Under tiden samlar Pia-Carin ihop och skriver. Letar hund och skriver lite till. Fixar tilltugg och skriver ännu mer. Till slut är allt på plats fast marken brinner. Ja, lite så… Allihop har mer eller mindre börjat förstå det viktigaste av allt; förmågan att bara vara. Att lära sig leva i stunden innan den blir ett minne. Ta del av tankar om livet mitt i vardagen, bland händelser och fantasier, avsikter och bekymmer.
I åttonde boken sker en och annan sammanlänkning. Det röjs upp, investeras, söks förändring och eldas på. Det är en konst att passa in och förenas utan att kedjas samman. Att köra Zipperfeeling helt enkelt. En bok för dig som undrar hur mycket en enhetsmacka betyder, varför det dammar om en skjuten räv och varför nagelbitar och spott hamnar i en ask. Sist men inte minst hur det kommer sig att en tax har illaluktande smet i pälsen.
Snön kom och äntligen var julaftonen här. Äntligen var den över och äntligen kunde vi få fokusera på annat. I år hade vi faktiskt en vit jul och alla var i firartagen! Det var den bästa julaftonen på länge eftersom hela högen var samlad och ingen hade bråttom hem till sitt. Just det har inte hänt never ever. Det är alltid någon, kanske främst en av ungdomarna (de vuxna … ungvuxna… vuxna barnen… ongarna?) som behöver ”göra nåt”. Mia och Gösta hade lagat den mesta maten, mamma och Pelle hade skapat stämningen och vi andra gled bara med.
Början på ett avslut hände i taket här hemma. Sedan inflyttningen i huset i augusti 1994 har inte en enda av de 22 spottarna i taket pajat. Helt osannolikt, eller hur? Nu i december gick i alla fall den första och fler lär komma, en efter en. För att jinxa lite till kan avslöjas att kylskåpet är detsamma som vid inflyttningen och diskmaskinen likaså. Torktumlaren däremot byttes ut i november.
Dagen innan nyårsafton köpte vi kungskrabba och tänkte att varsitt ben kunde vara lagom. De var hårt nedfrysta men ett dygn i kylskåp skulle nog göra susen. På nyårsaftonens morgon var hela kylskåpet nedfryst och vi trodde att dess sista stund var kommet. Allt var stelfruset; grönsakerna, creme fraichen och yoghurten, ingefärs-shotsen mm… Vi googlade som tokar efter ett ersättningsskåp, letade bäst i test, bra i pris och av modell som vi önskar om-ifall-att. Nu visade det sig att det var krabban som hade chockat kylskåpet. När vi lyfte ut benen blev det snart normaltemperatur, men krabborna var inte tinade förrän framåt 21-tiden på nyårsaftonen. Lite snuvade blev vi allt på att handla nytt men sparar vad vi hittade här till ett senare tillfälle: Dels ett skåp av märket Bosch KGE36BW40 och dels ett Samsung RB31FERNCWW/EF.
Så långt alla avslut. Det enda som påbörjades i december var akupunktur för min trasig rygg. Tre omgångar hanns med och fler behandlingar är bokade. En Ipren innan nattsömn dämpar det onda även om det inte försvinner helt. Hoppas på att få ett träningsprogram också annars är det mest bara promenader nu. Inte illa i och för sig, med bok i öronen och snart lite ljusare eftermiddagar.
Gott Nytt År på er från tre små grisar! En filtat och två svettiga.
December kom efter och det var inte surt. Full fart på banan bl. mycket annat, och en strålande sol som tog hem hela den föreställningen i vind och vågor. Jag blev fast till skillnad mot Windrikarna som glider runt på gott och ont och delar med sig till stugsittare, Välis er. Bästa roligaste månaden.