December 2013

Hosianna alla tomtar!

Nu har vi överlevt två stormar. Sven och Ivar. Flaggstången står fortfarande kvar faktiskt, aningen lite snedare för varje storm men fortfarande hyfsat upprätt. Återigen fick tågtrafiken ställas in och mängder av hushåll blev strömlösa. Återigen fick klass två- och trevarningar utfärdas och såväl hus som bilar demolerades under träd. Återigen drog tusentals kubikmeter skog i backen och miljardbelopp förlorades av ägarna.

 

 

För de länder med höga resultat, exempelvis Shanghai som toppade listan, handlar det om att man lägger ner hårt arbete i skolan. Det finns en annan inställning till skolan, både bland föräldrar och elever. I svensk skola har eleverna tydligen inte samma uthållighet, de ger upp lite för lätt. Å andra sidan tror de inte att de är bättre än vad de i själva verket är. Eleverna är duktiga i engelska och samhällskunskap, de sticker ut i demokratifrågor och lärar- elevrelationerna är mycket goda i all jämförelse. Dessutom är eleverna mer motiverade nu än tidigare. Totalt sett var PISA-resultaten dock inte så roliga, de var typ lite lutande. Men det finns hopp. Windrikeredaktionen återkommer strax med en lösningsinriktad idé kring hur man kan använda sig av resultaten.

I januari 2013 önskade ekonomiredaktionen på DN få hjälp med hur ekonomin kan tänkas se ut i slutet av året. Där är vi nu, med facit i hand. Det de nog inte hade räknat in i ekonomin, var två stormar. Inte heller katastrofala PISA-resultat. Det de tyckte var viktigt då för ett år sedan var exempelvis hur mycket euron skulle vara värd. Mindre än 8:60, mellan 8:60 och 8:90 eller mer än 8:90? Bensinpriset då, skulle det vara under 14 kronor litern, mellan 14 och 15 kronor eller över 15 kronor? Och Swedbanks tremånadersränta? Under 4 procent, 3-4 procent eller över 4 procent? Ja, hur ska man egentligen tänka här och helt ärligt varför…? Det blir ju liksom lite som det blir ändå i denna OECD-sörja.

Men vad blev svaren då? Ja… Euron till att börja med stannade på 8:91, i det högre spannet av ekonomiproffsens funderingar. Tremånadersräntan låg en bit utanför de tänkta alternativen, riktigt lågt med sina 2.69 procent. Bensinpriset slutligen kunde spikas i två av de tre alternativen genom att ligga både långt över 14 och en bit under 14 kronor beroende på om man tankar i Piteå eller Rågsved. Den allra första frågan i ekonomitipset handlade om hur många butiker Hennes & Mauritz skulle komma att ha den 30/11. Skulle det vara färre än 3000, mellan 3000 och 3100 eller över 3100 butiker?

För det första har man ju täckt in större delen av tallinjen med de olika svarsalternativen och helt plötsligt var det heller inte 31/12 som var aktuell att jämföra mot utan utan 30/11. Varför då kan man undra? Och vad är det för helgarderingar de håller på med? Efter en enkel googling fann vi en dagsfärsk artikel med rubriken: Hur många H&M-butiker tål världen? ”Den 30 november, på årsdagen av Karl XII:s och Stormaktssveriges död, kommer sonsonen Karl-Johan att ha öppnat butik nummer 1978”. ¿Por qué? Karl XII hade väl inga barn och ännu mindre några barnbarn… i vart fall ingen som kunnat öppna en H&M-butik 2013.

Tydligen finns likheter mellan H&M-koncernen och Stormaktssverige. Ja, slagfält finns i båda fallen, både i krig och på juldagsREA men så här var det. Ett av de grundläggande problemen med Stormaktssverige var att expansionen vilade på tanken att kriget skulle föda sig självt medan tullarna skulle ge överskott. Så blev det inte riktigt i verkligheten och till slut expanderade sig Sverige till döds. Erling Persson öppnade den första Hennesbutiken i Västerås 1947 och bolaget har från 2004 fram till idag lyckats expandera sitt territorium med 62 procent räknat i antal butiker. Målet med att öka antalet butiker med 10-15 procent per år är således nått även i år.

Idag finns det så många som 3132 butiker i 53 länder som svar på ekonomijournalisternas tipsfråga. Men en intressantare fråga är hur många butiker världen kan hysa innan folk revolterar mot H&M-loggan? Kan koncernen likt stormaktssverige expandera sig till döds och går det att tänka sig en värld utan H&M? Förmodligen inte… denna fantastiska räddare i nöden. Med REA och allt.

McDonalds då, hur är det med folkets förhållande till denna lilla grillkiosk? Ännu har ingen revolterat mot en Big Mac, snarare tvärtom… det finns ju till och med ett Big Mac-Index som mått på ett lands prisnivå. Enligt mätmetoden burgernomics indikerar kvoten mellan en amerikansk Big Mac och samma produkt i andra länder omräknat i dollar, om ett lands valuta är över- eller undervärderad mot dollarn. Så har vi det i västvärlden.

Så Windrikarna will bring it on! Vi serverar en nystart på 2014, alltså en start med mer än bara lite glödande tändstift. Nu står det klart att inte ens ekonomijournalister, från skoltiden då vi faktiskt rockade i PISA-undersökningarna, klarar av att göra relevanta årstips… och om vi nu är så proffsiga på engelska, samhällskunskap och relationer i denna så kallade burgerekonomi, varför inte skicka alla motiverade skolungdomar på FN-tjänster i världen? Då kan de packa väskorna med H&M-kläder, briljera med sina demokratikunskaper, visa hur goda relationer verkar bäst och käka hamburgare vart de än kommer. Life´s so good n´ simple!

Om vi fortsätter denna lätt förenklade bild av världen, hur skulle då världen se ut i en miniatyr? Om man tänker sig en liten gatstump i exempelvis Gribbylund, typ alla hushåll på vägen härifrån oss och förbi vändplanen där gatan börjar. Det blir ungefär tvåhundra personer. Om man tänker sig att världen reducerades till denna lilla vägstump men att proportionerna behölls skulle det bo exakt hälften kvinnor och hälften män här. Av dessa tvåhundra människor skulle 120 vara asiater, 40 européer, 25 amerikaner och 20 afrikaner. 160 människor skulle ha otillräckliga hemförhållanden och 140 skulle vara analfabeter. 65 skulle vara vara kristna, 40 muslimer, 25 hinduer och så tiotalet buddhister, ett par sikher och lika många judar. 180 skulle vara heterosexuella och 20 homosexuella. Endast 24 stycken skulle ha en dator och så få som 16 med Internetuppkoppling. 30 personer skulle vara hungriga och 100 undernärda, 42 människor skulle leva på mindre än 1,25 dollar per dag. Ungefär så skulle det se ut på vår gata. Men det gör det inte kan vi avslöja.

Hur det ser ut kan vi dessvärre inte berätta eftersom vi är typiska svenskar. Vi vet faktiskt inget alls om våra grannar. Vi vill inte lägga oss i. Ganska säkert vet vi att ingen lever i otillräckliga bostadsförhållanden eller på endast en dollar om dagen. Vi tror inte att någon är undernärd, vi har i vart fall inte sett några tecken på det. Det ser ut som om de flesta har tak på sina hus och anar att kylskåpen inte står helt tomma. Vi tror inte att några är särskilt hinduiska eller muslimska heller och någon bög har vi inte sett, men som sagt… vi vill inte lägga oss i. Det finns ingen rimlig chans att någon är analfabet. Än. Det får i så fall kommande PISA-studier avslöja.

En sak vet vi. OM du har tak över huvudet och om det finns mat i ditt kylskåpet… om du har en säng att sova i och en garderob att hänga in dina kläder i samt ett jobb att gå till… då är du rikare än 75% av invånarna på jorden. Om du dessutom vaknar i morgon och är frisk så är du lyckligare lottad än en miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka. 8% av jordens rikaste invånare har till och med slantar i en ask eller ett konto på banken. Det kanske är du, vi eller någon av våra grannar på gatan. Men omvänt, är det rätt många som inte har det.

Vi kände oss verkligen som rikast på jorden den dag vi åkte skärgårdsbåt från Stavsnäs för att promenera, mysa runt, bada badtunna, äta julbord och sova kvar i Sandhamn. Det var dessutom just en av de få dagarna som kändes lite vintriga. Det var riktigt kallt och ett tunt lager snö låg på backen. Per och Annelie var med oss vilket var grymt trevligt. Vi åt ett fantastiskt gott julbord på världshuset, till exempel var det MASSOR av strömmings-, sill- och laxsorter. Allt det godaste, plus gottebordet! Mums.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutom detta trevliga sätt att umgås, har vi varit extremt sociala under denna månad. Jag har med samma oförtrutna glädje träffat mina forna spec.kollegor enligt planen som hittills, nämligen fast bokning var tredje månad. Om vi fortsätter på temat ”jag”, bjöd Manne mig till RAW Comedy Club så vi fick skratta lite. En prunkande, dignande julmiddag bjöd skolan på en kväll och en annan kväll satt jag och fem jobbkompisar till hemma hos en sjätte på Reimers Holme och skrattade tills luften tog slut och käkarna värkte. Över till ”vi”… som vanligt en kalasmysig och gosig julafton hos de bästa grannar man kan ha och slutligen en trevlig släktträff hos Thomas bror i stan vilket fick sätta punkt för julen. Sen var vi hos tandtrollsarkebuserarna Annika och Olle på middag. Ett helt otippat boende för att vara Skärholmen. Hör här; tystnad, udde, brygga, sjöbod, matkällare, odlingar. En gård helt enkelt vid Mälaren.

Oooops Luciatågen då? Beträffande vädret hade vi den 7e och tre dagar framåt lite snö, därefter åtta grader varmt och sen var det Lucia. Så där bara! Ja, runtom i nejden kunde de verkligen skrida i sakta mak från gård till gård i stället för att tassa fort fort fort mellan meterhöga snövallar i den knarrande snön. På Luciamorgonen när det är som mörkast, ska man upp som tidigast. Är det inte för att lussa, så är det för att titta på Luciatåg eller kanske bara för att upprätthålla traditionen.

Herr och fru Windrike som inte hade den minsta lust att tassa upp i mörkret för att sätta sig framför TV:n, hämtade i stället lilla MacBook till sängen, placerade den varsamt på magen och beskådade det hela mellan lakanen. Det de då konstaterade var dels att detta läge skänkte minst lika mycket stämning som andra alternativ och dels att de hade det bortskämt bra. Observanta var de också. De konstaterade att Lucians ljus var ömsom korta och ömsom långa. I ena klippet var de nedbrunna till hälften och i nästa var de helt nytända… med andra ord var Luciafirandet inte bara inspelat. Det var hopklippt, redigerat och bergis retuscherat med. Men vackert var det! Å fint sjöng de.

En fundering… Tänk att man i en och samma person, i ett och samma skinn, kan vara så helt borta under en stor del av dygnet och så plötsligt helt på beträffande tidspassning, överenskommelser, beslut, initiativ och engagemang. Hur är det möjligt? Är det ens nyttigt? Tänk vilka möjligheter till kostnadsfria, exklusiva och omvälvande resor i tid och rum varje dygn. Alltså ibland vet man ju inte vad som är upp och ner, fram och bak, vem man är, var man är och vilken dag det är när man vaknar. Man har varit som nersövd. Jag tror vi alla har en liten narkossköterska i oss och hon gör sig ännu mer tydlig den här tiden på året, kanske särskilt på Luciamorgon.

Ingen snö, inga minusgrader, inte ens lite frost. För mitt cyklande till och från jobbet passade detta alldeles utmärkt. Inte en enda snöig promenad på hela terminen! Jul och Nyår även dem i plusgrader och så långt vi kunnat sia in i januari ser det lika grönt ut.

Den fjärde advent hade jullovet redan startat och vi fick till en riktig rekordsovning. Vi vaknade tjugo över tio, helt galet.  Men sånt ligger i tiden nu; att sova som grisar och äta som grisar. Genom att sova ett par timmar för länge, försvinner en halv dag. Men vi hann ändå titta på (och återigen gråta ikapp över) adventskalendern. Även detta år var temat tidsresor, arbete, makt och familjeband.

Det senare handlar speciellt om relationerna mellan barnen och papporna och då blir vi så rörda. Ett påstående som knappast ska betraktas på ett djupanalytiskt plan, säger att vi båda är lite relationsstörda. Våra reaktioner bottnar nog i att vi aldrig översköljts av bekräftelse från våra hämmade och arbetsknarkande fäder. Vi kan ju avslöja att i adventskalendern program 23 hade alla pappor återhämtat sig, alltså förstått vikten av goda relationer till barnen. Den luckan har liksom aldrig öppnats i våra verkliga liv. Stackars pappor och …därför kommer det tårar.

Vi kokar våra ägg som vi gör varenda eviga morgon. När Thompa kokar, går det bra. När jag kokar uppstår fler varianter än endast löskokt och hårdkokt. Det finns bland annat ”jag-har-ingen-större-koll-kokta ägg. Så fort vattnet börjar koka, kollar man tiden. Så lägger man på sju minuter med hjälp av fingerräkning och DÄR satt tiden i minnet. Eller inte? Efter ett par minuter (upplevda minuter) börjar man undra. När egentligen var det som äggen skulle vara klara? Vad var tiden när jag tittade på klockan? Vilken tid har jag i huvudet… den kollade tiden eller den uträknade tiden? Har jag någon tid i huvudet alls? Då kommer dödsstöten när Thompa kliver in i spelet efter att ha strukit skjortan; ”Har du tid på äggen?” Då är det bara att dra till med nåt. Följdfrågan är: ”Är du säker?” Vidhåll, vidhåll… se säker ut. OCH det funkar, de blir perfekta! Varken löskokta eller hårdkokta.

Vi återkommer gärna då och då till brottsplatsen ”Skafferiet” vid Stora Skuggan, där vi dejtade för 77 (!) månader sedan. Det var där vi initierade de första goda tankarna om varandra och det var där vi tillverkade årets julkort. Det blev verkligen i vassaste laget. Ja, vi ser helt verkliga ut. Nej, vi är inte svällda och fula. Utan såååå nöjda! Nyårsaftonen firade vi här på hemmaplan ihop med Schönings. Skumpa, ugnsvärmda tortillabröd med brieost, västerbottengratinerad kyckling och senare prinsesstårta och ost med kex var intaget för kvällen. Nu inleder vi en vit månad fram tills vi åker.

För nu har det ju vänt! Den 21/12 ligger bakom oss och vi stegar in i ljuset med någon minut i taget. Bo Setterling diktade: ”Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset. Och när du funnit det, låt andra se, pröva, övertyga sig. Vill du, att ljus ska leva, tänd då hos andra samma längtan. Tänd frimodighetens ljus i rädslans mörker, tänd rättens ljus i korruptionens mörker, tänd Trons ljus i förnekelsens mörker, tänd Hoppets ljus i förtvivlans mörker, tänd Kärlekens ljus i dödens mörker. Tänd ljus!”

Därför ville vi avslutningsvis bjuda på denna lilla sekvens av frimodighet, hopp och övertygelse. Tänt vare här! Observera med vilken snits Thompa tänder ljusen i granen 😉 Kramar från oss, ett Kärleksfullt och Gott 2014!