De två första veckorna i juli innan avfärden ner mot Europa innehöll precis hur mycket som helst.
Förutom att packa och boka upp alla hotell för resan ner och upp genom Europa, gymmade vi, friserade gräsmatta och häck och jag påbörjade bok nummer 9; ”Fadder”. Vi (+ Simon) var också en dagstur tur och retur Västervik och firade Ellinors 90-årsdag. Fint födelsedagbarn och en massa kompisar. Plötsligt fick jag också för mig att skumspruta några åderbråck samt fylla på med mer kortison i ryggen, allt för att följa det som tidigare bokats i min kalender. För är det inte så, att saker och ting bokas så himla låååångt fram, men vips är man där och inser att det bara måste göras. Hur mycket man än inte orkar, hinner och har lust.
Ville jobbade massor och detta andra år på ”Sportbar Tio” i Vaxholm har han blivit alltmer efterfrågad i köket. Disk och köksjobb. Däremellan övningskörde han och Thompa. Först på Galoppen, sedan i Arninge och det var en spännande utveckling att följa. En morgon när vi ändå skulle skjutsa Ville till bussen, landade vi på Scandic hotell i Roslags Näsby och åt en kalasig morgonfrulle. ”Två för en”, ett erbjudande som kommer i brevlådan varje år… väl värt att testa. En skön och lite ovanlig start på dagen.
Innan vi lämnade landet firade vi också Idas födelsedag. Det blev grillbuffé på Sjöboden på Djurö, helt i överraskningarnas tecken.
Kalaset startade med en Aperol och avslutades med bröderna Rongedal. Faktiskt första fina kvällen på länge utan regn och påtaglig kvällskyla.
Efter den hälsokontroll som jag gjorde i våras avhöll jag mig med flit från att genomföra det occulta bajsprov som då sattes i min hand. Så sant; det är ett mycket fiffigt prov som innebär att osynligt blod kan upptäckas i avföringen. Blod på fel plats kan vara ett tecken på tråkigheter. Av okänd anledning hade just detta provtagande inte fått en topprioritering i kalendern tidigare, men fick det nu. Å vilket pyssel! Ingen kan läsa fortsättningen utan att få bilder. Man kan så klart också välja att inte läsa fortsättningen.
Tre prover ska göras, tre dagar i följd. Dag ett: Ta två små prover i ärtstorlek från samma hmmm ”grej” men från olika ställen (jättenajs). Den ena ärtan ska ”strykas ut tunt” i ruta A och den andra i ruta B på vart och ett av de medföljande korten. Upprepa dag två och tre. Som tur var skickades det med spatlar, men ändå!? OBS: ”Ärtan” får inte komma i kontakt med vattnet i toalettstolen. En vikt sida av ett tidningspapper kan användas för att täcka vattenytan. Ett tips som följde med och som rimligtvis ihop med hela patientanvisningen säkerligen diskuterats i grupp innan det skrevs. De som skrivit ihop det hela måste ha haft hur kul som helst 😉 Alla tre testkorten ska sedan skickas in 10 dagar före första insamlingsdatumet (”insamling”)? Tycker att det låter som om man förmodas jaga efter något mycket kvickt… något som rör sig i stim?
Hur som helst skickade jag inte in något eftersom det också klart och tydligt beskrivits att proverna behövde skyddas från värme och ljus. Tänkte helt kort på brevbäraren här. Hur ska han veta att han har bajs i lasten? Han cyklar väl på som vanlig… drar på sig shorts eller annat lättklätt och minskar tempot för att skydda sig från sol och sommarvärme. Han har faktiskt ingen aning om att han har känslig last i korgen. Därför cyklade jag själv för att lämna in mitt Hemoccult personligen. Jag cyklade fort och hoppades på att inte bli stoppad längs vägen. Något svar har ännu inte kommit men jag vet med säkerhet att inget ha kommit bort på vägen. Sen åkte jag och klippte håret.
Vid sidan av ovan nämnda aktiviteter, röjde vi på tomten och blev av med tre lass till tippen. Sopor, grenar, två cyklar, vedkubbar, kläder, gamla leksaker, plastförpackingar, glas och kartonger. Vi åkte till IKEA och köpte en helt ny länga med skåp till badrummet på övervåningen plus nya hyllor på K-Rauta. Tömde fem garderober på nedervåningen vars innehåll bestått av leksaker, spel, pussel, urväxta kläder, linne, dukar med mera. En av garderoberna flyttades upp på övervåningen, just för att vara linneskåp där. Den garderoben hamnade där den vita hyllan stått, den vita hyllar hamnade där den träbokhyllan stått. Träbokhyllan hamnade i sovrummet och byrån som stått där, tömdes på innehåll vilket till delar hamnade i de nya skåpen i badrummet. Garderoben med en massa verktyg och sjukt mycket andra ”tekniska gubbleksaker” fick ny plats i garaget och samma garderob fylldes upp med ”tantgrejer” och skor. Frågor på det? Förmodligen.
På nedervåningen bakom tvättstugan finns ett slags mindre badrum vilket fungerat som skrubb för seglarattiraljer, brandfarliga och ohälsosamma vätskor, målarfärgsburkar, tomglas, extrastolar, garderober, städgrejer med mera. Allt detta röjde vi ut helt. Garderoberna hamnade i garaget, några prylar i friggisen, lite på tippen och hyllan med seglargrejer fick ny plats i tvättstugan. Alltså; TOMT badrum! Köpte ett sittbadkar, satte upp hyllor och en spegel och ska snart köpa till en toalett.
VADAN DETTA? Jo, planen är dels att få fin ordning i garaget och dels att under hösten göra om en del av huset till en liten lägenhet, två rum och kök. För att få till det, behöver det tänkas om. Ett av rummen kommer relativt oförändrat fungera som sovrum. Det andra sovrummet ska förvandlas till kök och hall, allt i ett. Det sista, och det större sovrummet, blir ett vardagsrum. Lite mörkt men okej.
Sista veckan av dessa två juliveckor kantades också av minnesövningar inför resan. Vad skulle packas med, vart skulle det ligga; i bilen eller i släpet och var hade vi alla grejer undanstoppade? På vinden, i friggisen, i garaget, i förrådet. Vi plockade och plockade och plockade. Vardagsrumsgolvet fylldes och båten riggades av och packades på trailer ute på Bosön. Koll att vi hade vi ordning på alla papper, bokningar och resehandlingar. Sist av allt la vi tid på de personliga tillhörigheterna och plötsligt var allt klart. Det sista som skulle på plats var lite nya fransar, under tiden tankade Thompa upp bilen och den 14:e, söndag förmiddag, kom vi iväg.
Ja, ingen kan nog tänka att vi har legat på någon av våra fyra latsidor. Nu hade det blivit dags att åka, och något att se fram emot på vägen var bland annat Nürburgring. Förra året när vi stod där och tittade på fartknarkare, ägnade jag tid åt att fotografera humlor. Vår vän Annika som målar fantastiska akvareller skickade en bild på motivet i en liten sommarhälsning. Nu skickar jag hälsningen vidare och avslutar med att tänka: Livet är bra härligt och faktiskt inte det minsta occult, om man nu har ögonen med sig. 
