FEBRUARI
Veterinären ringde och sa att Puma var klar för hämtning. Vad det innebär är rätt och slätt att slutbehandlingen blivit klar och urnan tillsluten. Om detta tycker man så klart olika: ”Va?” (sneglande med värderande min), ”så medan barn svälter i världen, kremerar ni en katt?”… ”Va?” (Sneglande med snurrande ögon) ”betalade ni extra för att få just hans aska? Är det riktigt friskt?” … ”Å” (sneglande med lite äcklad min), ”var ska ni ha urnan då?” … ”Men” (sneglande med ifrågasättande min), ”när ska ni egentligen gräva ner honom då?” Svaren är: Ja, ja, på köksbordet, kanske aldrig (?)
Sen kom vecka 6. Näst efter påsklovet och sommarledigheten är vecka 6 den bästa på det nya året. Det är den veckan som bjuder på synbar förändring i dagsljus. Det är också veckan då Thompas födelsedag firas. i år blev det finfrulle på Näsby slott. Området runt slottet har genomgått en fullkomlig förvandling och förfulning. Knappt något av Thompas forna militärskola fanns kvar. Mycket hade rivits och hela platsen var rätt så charmlös men slottet stod kvar. Det var fantastiskt mycket fler gäster i slottet, kanske därför och något vi aldrig varit med om vid tidigare besök. Mitt i frukostbestyren stod Anita och Robban, inbjudna i hemlighet, för att ses och babbla lite. Och tänk, det gjorde vi. Babblade om allt möjligt. När vi kom dit hade det varit svårt att hitta en sittplats men innan vi ätit och pratat klart var det nästan bara vi kvar.
Senare på dagen firade Thompa vidare med klassisk grannyra inklusive kaffedopp på hemmaplan och dagen efter bjöd jag födelsedagsbarnet på Ceasarsallad med scampi på Melanders. Slut födelsedag. Nästan. Ett slags firande blev det också med Malin & Daniel och Simon. Först tapaslunch i stan och därpå bowling i Årsta. Där åkte Thompa på pisk men det var kanske på tiden. Kanske ren otur?
Mia och jag kom överens om att skjuta på firandet av min födelsedag och nu hade det blivit dags! Det blev en bio och givetvis, eftersom det är syrran som fixade; en liten picknick av chokladbollar, vatten, nötter och godisbitar. Rackarns piffigt och supertrevligt som vanligt. Vi såg Pedro Almodóvars film ”Parallella mödrar”, om flera mödrars öden sammanvävda med Spaniens historia. På spanska givetvis, extra mysigt. Det här var del ett (1) av presenten. Del två kom som en överraskning i mars med en kväll hos Bohlins i Viggan.
En hemma-hos-restaurang, väldigt kalasig och fin. Bohlins har plats för 30 gäster i sitt storkök med tillhörande rum, se mer i länken ovan. Den här kvällen var det bara Mia och jag plus ett litet sällskap till. Först skumpa och småplock, sen en trerätters middag med röding och vitvinssås som huvudrätt. En fantastisk kväll. Om vi pratade? Ja, litegrann kanske…
Windrikes skogsfrukostar har fortsatt, ibland har det blivit lite mer av skridskofrukoståkning och det är heller inte särskilt dumt. Isen på sjön har bistått oss med rena rama ”champagne skatingen”, ibland två varv och ibland fyra. Vi har intagit vår frukost både vid Rönningesjön, Gullsjön och Askrikan. Den senare i samband med en skogspromenad runt Bosön men också som sagt på Näsby slott. Och en morgon landade vi på Scandic hotell. Deras frukostbuffé är möjligen den godaste i Täby.
Något som inte var direkt skating med glid utan i stället slowmotion-tankar-med-svettpärlor-och-panik, var när Ville skulle sättas på tåget till Åre. Sent på kvällen, 22:40 skulle tåget gå från centralen. På infotavlan stod avgångstid 22:55, mycket märkligt… jaja, kanske försenat då? Så medan vi letade upp 22:55-tåget på spår 11 och undrade varför det var ny tidsangivelse, gick 22:40-tåget enligt tidtabell mot Åre på spår 10. Vem kunde ana att det gick två tåg till samma ort inom en kvart?!? När klockan var 22:43 upplystes jag om att tåget, det som Ville hade biljetter till, var missat. 22:55-tåget var inte av märket SJ vilket blev extra tydligt när det gled in på stationen.
Texten SNÄLLTÅGET stod nämligen tryckt på varje vagn, och inte texten SJ. Där kom paniken. Just det, någonstans i bakhuvudet hade jag vid bokningen observerat just det. Att det fanns både ett SJ-tåg och ett Snälltåg. Nu var det bara att hoppas på att snälltåget var just väldigt snällt och inget annat. Vilket det var. Efter att ha rusat längs med hela tåget för att få kontakt… och slutligen bultat på lokdörren… fick jag tag i världens – just för den stundens – bästa människa. Ville fick en egen kupé och kunde sova sig upp genom skog och snödrivor i det snälla tåget, i stället för att sitta sig till nackspärr på SJ´s tåg. TAck gOde gUd för det!
Sportlovet ägnades åt skrivarbete, varje dag: Dels gick jag igenom och rättade hela Pepper (bok 0) och tryckte upp ett första exemplar som mamma läser nu. Manus till den boken har jag dessutom skickat till 39 förlag för att få den bedömd. Gissar att det går som det brukar; nej tack, nej tack, nej tack.
Med lite tur kanske ett ljudboksförlag vaknar ur sin slummer. Med ännu lite större tur kanske de vill ha fler delar än enbart bok 0. Jag gick igenom och rättade hela Mummel (bok 10) också.
Det jobbet bestod dessutom av att göra helt nytt omslag för att matcha nya Waller. Thompa är min tekniska sidekick. Nej, förresten… det är nog snarare jag som är hans sidekick. Jag önskar och han utför. Egenutgivning på Books On Demand gäller för Mummel. Kommer alldeles snart! Boken Waller, den allra första tryckningen gjordes 1 april 2016, sen har det blivit tio böcker till och den elfte skickades till tryck nu, 1 april 2022. Ganska bra jobbat om jag får säga det själv.
Utöver skrivande och läsande på lovet lunchade jag med Manne i Växthuset, fikade med Carina på Carima, fick nya fransar av Hanna och Hot stone massage av Estelle. Vilka otroliga tjejer, var och en på sitt sätt! Hot stone har sina rötter i samernas religiösa riter och inleds med insamling av stenar. Inte ett plockande hur som helst så klart utan nåjden tar de fyra stenar som ”talar” till hen. En sten för hjärta, en för lungor, en för tarmar och en för njurar. Ritualen har sitt ursprung i jordens fyra element; eld, luft, jord och vatten. De fyra stenarna läggs i elden och den av stenarna som spricker visar var i kroppen besväret sitter. Nu har jag inga besvär, gudskelov (förutom en liktorn) så det blev mest bara alldeles rogivande. Hot stone massage utan exploderande stenar.
Förresten finns en motsvarighet till denna sortens känslighet och avläsning. En impedansvåg. Den mäter BMI men även andelen muskler, kroppsfett och kroppsvätska, samt förstås totalvikten. Precis en sån har Dreas. Hans våg säger hur saker verkligen står till. Efter att ha ställt sig på vågen går det elektriska impulser genom kroppen och alla tänkbara värden samlas in. Den talar till och med om hur ”gammal” man är utifrån värdena. Alltså det finns ju (utan att nämna några namn) så klart 20-åringar som är 27 och så finns det också 58-åringar som är 39. Inte heller här behöver några namn nämnas. Wow, alltså! Så ung!
Vi har hittat ett nytt fik. Eller kanske mer som en ny sorts semla. För där började det. Den var tung, söt och full av kärlek och då tänkte jag på Thompa. Han måste få smaka. Fiket ligger ända borta i Älvsjö men har man vägarna åt det hållet, ställ in gps:en på Svartlösavägen 77 i Älvsjö ”Fru Marias bak”. Skittrevligt, väl värt att komma ihåg.
Så damp palindromet/ambigrammet ner i folks medvetande och alla satt på vakt när klockan slog över till 22:22, så även jag. Men vad fanken skulle hända? Och vad skulle vi göra? Hoppas på något? Tro med övertygelse? Vilja starkt? Önska med hopp? Känna med inlevelse? Ingen aning, men på pass satt vi och för säkerhets skull skickade jag över bilden till den lilla trio jag en gång fött. De var artiga nog att svara ”WOW!”
Och därmed gled vi över i MARS:
Då fyllde Joel 29 år. Själv minns jag mer av min 29-årsdag än av 30-årsdagen. Jag minns exempelvis att en tårta hade ställts på skrivbordet på jobbet. Ett enda stearinljus var nertryckt genom marsipanen i tårtans mitt, tänkt att symbolisera det enda året som var kvar av min ”ungdom”. Det var syrran som hade arrangerat överraskningen, vi jobbade på samma arbetsplats då, och jag var gravid. Med Joel. Nu var det han som bjöd på tårta och kaffe. Tänk VAD ÅREN GÅR!!! Jag orkar inte… Även kusin Love har blivit större, eller i vart fall äldre (nu 23) så honom har vi också sjungit för en av dagarna. Och Ville har flyttat tillbaka hem. Hans hyreskontrakt gick ut den sista i månaden så från den 1 april bor han i lyan igen. Så nu kan vi knacka i väggarna åt varandra.
Tilt är ett trevligt ställe på Nybrogatan. Östermalms enda ställe med en mix av högklassiga cocktails och roliga aktiviteter som biljard, shuffleboard, dart eller brädspel. En social cocktailbar, som ett andra vardagsrum (lite högljutt kanske) men där trevligt häng, dryck och hamburgare serverades innan spelandet börjar. Där mötte vi upp våra seglarkompisar, i alla fall några av dem. Det var tränare Oscar plus sex team som var representerade och vi pratade segling i stort sett hela tiden utom då vi förbannade eller jublade över insatserna i biljard och shuffleboard. En helkväll!
I februari sålde familjen Ida/Dreas/Lusen lägenheten i Grindtorp och köpte parhus i Kyrkbyn. De fick köpa några möbler av säljaren och med samma ofattbara tur blev de också av med sin alldeles för stora soffa. Sen flyttade de både ut och in under mars. De fick nycklarna till parhuset i Kyrkbyn den 14 mars och flyttlassen gick tre dagar senare. Redan den första helgen var det mesta uppställt och upplockat och redan helgen därpå var allt så klart att de kunde påbörja jobb med en garderobsrenovering. Resultatet blev ett mycket fint hem och den allra minsta trivs som fisken i vattnet. Sover bättre och pratar mer!
Han går omkring med sina skor där hemma och vädjar om att få gå ut och leka. Han älskar att bara gå runt, runt, runt. Gärna till lekparken men planlösa promenader slår kanske det mesta. Sen pratar har kopiöst mycket. Med inlevelse, intonation och tydlig röst utan att ett enda ord går att begripa.
Nyfallen snö har vi inte sett på länge nu och de flesta dygnen i mars bestod av frostiga nätter men soliga, varma dagar. Fem till tio grader varmt och så mycket som 14 grader en dag. Den 13 mars var det så varmt och soligt att vi åt lunch utomhus. När jag cyklade till jobbet måndagen 28 mars var det bara en enda iskaka kvar, på gångvägen mellan Ensta och hotellet, resten var bortsmält och marken torrlagd. Den här dagen var klockan på väggen bara 7:05 när jag klev in i arbetsrummet. En timme som, hur märkligt det än kan låta, faktiskt märks. Vi ställde om tiden till sommartid helgen dessförinnan, och så var det visst Earth hour också men det hade vi missat helt. De sista dagarna i månaden kom minusgraderna lite grann tillbaka och ett tunt puder låg fläckvis på marken under morgontimmarna.
För övrigt lever vi som om att krigen i världen inte pågår. Vare sig de som gjort det i evigheter eller det nya som blossat upp den 24 februari mellan Ryssland och Ukraina. Inget kan kallas mer blåögt än det. Vi är nära men ändå oberörda. Att människor lider, är hemskt. Att ett land håller på att mosas sönder och att många människor har behövt lämna sina hem, gör att vi gråter. Att befolkningen lever i flykt och att flera redan dött på grund av kriget vet vi också. Tankarna cirkulerar kring om vi själva behöver förbereda oss. Det är svårt att veta hur mycket som är uppeldat av media, vad som på riktigt ÄR ett troligt framtidsscenario och hur sans och/eller förnuft ska möta det. Kommer kriget att nå oss? Behöver vi förbereda oss… och i så fall när? Läsa MSB´s föreskrift Om krisen eller kriget kommer lite noggrannare? Ladda med konserver? Samla på oss dunkar som vi sen kan fylla med vatten? Se till att vi har pass som inte går ut snart? Ta ut cash och fälla träd? Bli bättre ”preppers” helt enkelt? Under fliken ”viktiga grejer” i bloggen har vi sen flera år tillbaka beskrivning av vad en prepper behöver tänka på. Då skriven lite mer på ”skoj”, nu känns den kanske lite mer aktuell.
TOPSHOT – A storage room stacked with food is seen at Fortitude Ranch in Mathias, West Virginia, on March 13, 2020. – The narrow, worn track in West Virginia, close to the foothills of the Appalachians, leads to a camp set back in the woods, where a group of US survivalists began preparing for the collapse of civilization long before the arrival of the new coronavirus that has brought so much of the world to a halt. The Fortitude Ranch’s motto embraces both End Times and more normal times: ”Prepare for the Worst… Enjoy the Present!” Members have up to two weeks each year to revel in this rural retreat, enjoying nature, hiking or trout fishing in the appropriately named Lost River. (Photo by NICHOLAS KAMM / AFP) (Photo by NICHOLAS KAMM/AFP via Getty Images)
Oavsett om det är krig eller inte är vårt samhälle sårbart, inte minst för att vi behöver el till väldigt mycket. Det går knappt att föreställa sig mörka städer och vägar, utkylda bostäder, mat som förstörs, långa köer och stora problem med att få information om vad som händer. Hur skulle ett längre elavbrott kunna påverka oss? Det minsta man kan göra är att skaffa sig en mental beredskap. Efter bara en kort tid kan vardagen bli besvärlig:
- Värmen försvinner.
- Det blir svårt att laga och förvara mat.
- Mat och andra varor kan ta slut i affärerna.
- Det kommer inget vatten i kranen eller toaletten.
- Det går inte att tanka.
- Betalkort och bankomater fungerar inte.
- Mobilnät och internet fungerar inte.
- Kollektivtrafik och andra transporter står stilla.
- Det blir svårt att få tag i läkemedel och medicinsk utrustning.
Den svenska regeringen anser att alla människor som inte har ett omedelbart hjälpbehov vid en allvarlig händelse, bör kunna ta ansvar för den egna försörjningen i en vecka. Jag tror kanske att Thompa och jag är de sämst förberedda i dagsläget. Av allt ätbart man kan tänka sig att odla, odlar vi chili och av allt man kan tänka sig att hamstra, så hamstrar vi flygbiljetter till resan i september, alltså innan de tar slut. Visserligen med avbeställningsskydd men ändå. Men så länge, tänker jag banna allt prat och all klagan över det som blivit dyrt ”på grund av kriget”… mat, transporter, bränsle vad mer (?)… för klaga är möjligen det sista just vi behöver göra. Ännu i alla fall. Förbannade Putin.
—————————- CORONA —————————-
Många länder har lättat upp sina restriktioner under januari och februari vilket har lett till en ökad smittspridning igen. En ny variant efter omikron är BA2-varianten som kan vara mer smittsam än den tidigare sortens omikron. Chefen för Europaregionen på Världshälsoorganisationen, har kritiserar många länders snabba lättnader av restriktionerna. Enligt honom har 5.1 miljoner människor på sju dagar testats positivt. I Sverige är läget under kontroll men många länder i Europa är ”mörkröda” = high risk of infection. Finland, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Österrike, Frankrike, Spanien, Schweiz, Italien, Luxemburg och en herrans massa länder till. Bara så man inte tror att det på något sätt är över. Förbannade Corona.
Nu lämnar vi mars 2022 med knappt 6,2 miljoner avlidna i världen pga Corona och drygt 487 miljoner smittade. Närmare 2,5 miljoner är smittade i Sverige och drygt 18 000 avlidna.
… Att jämföra med sista mars 2021 med drygt 2,8 miljoner avlidna i världen och knappt 130 miljoner Coronasmittade. Närmare 805 000 var smittade i Sverige och knappt 13 500 avlidna.
… eller med sista mars 2020 med cirka 50 000 avlidna i världen och en miljon Coronasmittade. Över 5000 var då smittade i Sverige och knappt 240 avlidna.